|Insändare i Hbl 25.2.2022|

Diskussionen om Finlands eventuella medlemskap i Nato har kommit i gång på allvar på grund av Rysslands agerande i Ukraina. De ivrigaste förespråkarna har krävt att vi skall skicka in en ansökan omedelbart. Och visst kan jag se fördelar med ett fullvärdigt medlemskap i atlantpakten trots att det inte just nu torde finnas någon drastiskt förändrad hotbild mot vårt land.

Hur bidrar vi?

Då man går in för ett medlemskap, borde man analysera vad man kan bidra med till det gemensamma bästa. Inte bara koncentrera sig på vad man kan få. Jag har inte sett någon diskussion om hur vi i Finland i praktiken vill tillämpa artikel 5 som givande part, som medlem av försvarsalliansen. Den frågan borde vi åtminstone kunna fråga oss själva och hitta ett svar på. Hurdan hjälp skall Finland kunna ge andra medlemmar och i vilken utsträckning? Hur påverkar det vår lokala beredskap?

Kan vi lita på andra?

Ett orosmoment som måste beaktas är hur Nato eventuellt förändras. Professor Henrik Meinander sade i HBL 23.2, att det inte lönar sig att förlita sig på de europeiska medlemmarna utan att det främst är Förenta staterna som gäller. Inom amerikansk säkerhetspolitik, är det presidenten som har ett avgörande inflytande. I färskt minne har vi tyvärr exempel på en president, som flera gånger ifrågasatt USA:s samarbete med övriga Nato och svävat på USA:s förpliktelser gentemot de andra medlemsländerna. Om tre år är det presidentval i USA igen. Vem som sitter på posten efter det, kan Finland inte påverka. Men det kan påverka oss.

Då världen förändras, förändras också organisationer. Nato är inget undantag. Som medlem kan man i viss mån påverka förändringens riktning, medan man som optionsinnehavare närmast kan se på. En ansökan skulle med säkerhet ge upphov till en reaktion i vårt östra grannland. Jag vill veta om vi då kommer att stå med bättre kort på handen än idag. Vårt geografiska läge ändrar ju inte.

Oberoende av utgången är grunden till vår säkerhet baserat på ett starkt eget försvar. Ett internationellt samarbete som stärker det är självfallet nyttigt. En annan fråga är om det är nödvändigt och om dimensionen är nordisk, europeisk eller transatlantisk. Det får framtiden utvisa.

Stängt för kommentarer.