För snart trettio år sedan, 1995, blev det möjligt för kvinnor att utföra värnplikt i Finland, vilket definitivt var ett steg framåt för jämställdheten. Under dessa snart trettio år har mycket ändrat, men grundprincipen står kvar. Det är helt frivilligt för kvinnor att välja om de vill tjänstgöra i militären eller inte. Är det månne dags att ta nästa steg, och i så fall vilket?
Tre aspekter funderar jag själv på gällande kvinnlig militärtjänstgöring. Det första är vilket försvarets behov är. Tyvärr har nativiteten sjunkit redan länge i vårt land, vilket betyder att årskullarna är betydligt mindre nu än förr. Följaktligen är antalet beväringar lägre. Dessutom avbryter fler beväringar än tidigare sin utbildning. Finlands areal har inte förändrats och trots att den tekniska utvecklingen säkert gör det lättare för en soldat att i medeltal försvara ett större område än förr, finns det ett behov av flera rekryter. Det finns alltså en beställning för kvinnlig militärtjänstgöring.
Den andra frågeställningen är, om man kan försvara sitt fosterland på andra sätt än att springa i skogen och sitta under en gran? Det talas mycket om cybersäkerhet och vilken försvarets roll i den är. Det finns säkert också andra områden, som är på gränsen mellan civilt och militärt försvar. Dessa områden har försvaret inte tidigare behövt tänka på, men vem säger att försvarets ansvarsområde kommer att vara statiskt? Det kommer att utvecklas med tiden. De nya områdena kräver ny sorts kompetens och den gamla ”sanningen” om att män är starkare och uthålligare kanske inte är relevant.
Min tredje fråga är en som jag inte själv kunnat svara på. Hur vill kvinnorna göra? Många anser att det är fel mot de unga männen att kvinnor inte är värnpliktiga. Själv är jag inte oroad av denna påstådda orättvisa och kunde väl kräva att systemet fortsätter som hittills. Men då jag just ovan konstaterat att det finns ett behov av flera rekryter och då kvinnor inte aktivt måste ta ställning till tjänstgöring, så är en förändring nödvändig. Jag har konsulterat två experter på hur unga kvinnor ser på militärtjänsten. Mina döttrar. Deras bror har gjort militärtjänst, så systemet är ganska bekant i familjen. Efter diskussion har jag kommit fram till en egen åsikt i frågan:
Kvinnor och män borde bägge gå på uppbåd. Där har man en bra chans att få mera information om försvarets uppgifter och för kvinnor sänks tröskeln betydligt att anmäla sig till frivillig militärtjänstgöring. Jag tror att det här är bra som nästa steg. Jag tycker absolut att vi skall ha mera kvinnor i försvaret och att kvinnor skall ha lika rätt till information om hur försvaret arbetar. Ni behövs, men ni skall få välja själv om ni tar steget ut.
Comments are closed.