Så här inför SFP:s partidag, är det bra att reflektera över regeringsförhandlingarna och det nya regeringsprogrammet. Visst är det bra att SFP nu är med i regeringen, det är där man har möjligheter att påverka. Många goda saker har man fått in i programmet, till exempel större satsningar på utbildning. Frågan är bara hur programmet i stort överensstämmer med de åsikter partiets röstare har. Har SFP varit tvungen att göra för stora kompromisser? Eller har vi räddat det som räddas kunde?

Jag har en stor svårighet att kunna omfatta uttalandet som SDP:s ordförande Antti RInne gjorde för en tid sedan; att målet var att låta bli att göra nedskärningar och att bestående öka på vissa av statens utgifter. Det är inte ansvarsfullt att uttrycka sig på det sättet. Det är inte SDP som står för notan, det är vi skattebetalare. Visst vill de flesta politiker satsa pengar på goda ting, men man kan inte betala med pengar som inte finns. Jag hoppas att logiken är att vi först genom den högre sysselsättningsgraden får en högre skatteinkomst till staten och därefter ökar på utgifterna.

Skattetrycket ökar

Skattebördan skall höjas med 730 M€. I våra vallöften utgick SFP från skattesänkningar. Bland annat en ändring av arvsskatten saknas totalt i regeringsprogrammet. En inkomstskattesänking på 200 M€ utlovas, men resultatet av den ser ut att bara öka på progressiviteten. Då är risken stor att flitfällorna ökar och arbete inte lönar sig. En förändring som är mycket ologisk är minskningen av hushållsavdraget, som klart har minskat på den gråa ekonomin. Dessutom ämnar man införa ett stödsystem för låginkomsttagare som inte har möjlighet till anskaffningar som berättigar till hushållsavdrag. Alltså ännu en åtgärd som ökar progressiviteten.

Mera resurser till undervisningen

Inom utbildningen hade jag hellre sett mera stödåtgärder i högstadiet och eventuellt på femman och sexan i lågstadiet framom att utvidga läroplikten till andra stadiet. Att tvinga en omotiverad ungdom att gå i skola låter inte vettigt. Den ”stöd”åtgärden kommer alldeles för sent. I högstadiet kan man göra mycket om det finns resurser. Men de tycks nu rinna till andra stadiet.

Glädjande är att satsningar skall göras på universiteten. Man kan också hoppas att studenternas utkomst säkras. Här kunde man snabbt börja med att höja på studiestödets inkomstgräns.

Trafiksatsningar

Intrycket är att stora satsningar skall göras på rälstrafik. Jag hoppas att statens finansiering riktas till de projekt som har den största nyttan. Pengarna kommer inte att räcka till alla nya rälsrutter man vill ha. Här måste speciellt huvudstadsregionens behov tillgodoses, till exempel stadsbanan i Esbo och förbättring av stambanan.

Nytt försök för social- och hälsovården

Centern vill fortsättningsvis ha sin landskapsreform. Jag tror att det blev ganska tydligt under det senaste året att folket inte är särdeles ivrig på reformen. Det behövs inte en ny administrativ nivå i Finland och inte ytterligare en instans som får beskattningsrätt. SFP måste absolut motsätta sig en dylik reform och jobba mera för en reform som baserar sig på kommunerna.

Det finns mycket man kan ha olika åsikter om i regeringsprogrammet. I all politik förekommer kompromisser. Jag önskar de nya SFP-ministrarna lycka till på jobbet! Vi får hoppas på att SFP kan agera väckarklocka i statsrådet, då det börjar vankas för tokiga idéer. SFP måste ta ansvar för statsekonomin som ett borgerligt och marknadsliberalt parti. Då kan vi trygga Finlands och befolkningens välfärd.

Stängt för kommentarer.