Sommarstuga och bostad. Det är den vanligaste förmögenheten vi privatpersoner har. Antingen den ena eller båda. I de flesta fallen finns inte väldigt mycket reda pengar.

I det skedet då föräldrarna går bort, kommer barnen att ärva egendomen – nämnda sommarställe och bostad. Men enligt den nuvarande lagstiftningen så kommer det att bli dyrt för dem i och med arvsskatten. Det här kan leda till väldigt olustiga situationer.

I Sverige avvecklades arvsskatten efter tsunamikatastrofen i Indiska oceanen i december 2004. På så sätt behövde till exempel efterlevande barn inte betala arvsskatt på föräldrahemmet. Det här var ett mycket mänskligt tillmötesgående i den situationen. I Finland har vi än i denna dag en arvsskatt som inte visar någon medmänsklighet.

Trots att arvsskatten enligt förespråkarna i princip borde utjämna förmögenhetsklyftorna mellan olika samhällsgrupper, så går det precis tvärtom. Vanliga löntagare måste göra stora ekonomiska uppoffringar för att kunna hålla sommarstugan inom familjen till nästa generation. En mer förmögen familj kan dels ha kontanta medel som kan användas för arvsskatten, dels kan man ha kunnat skatteplanera för att minimera det som skall betalas ut. I mina ögon ser det ut som om arvsskatten ökar på förmögenhetsklyftorna.

Jag tycker att vi måste förändra arvsskatten på så sätt, att skatten betalas i det skedet som arvet säljs. Det är först då som arvtagaren har kontanta medel som går att betala med. Ur statens synvinkel är det närmast fråga om en förskjutning av när skatten skall betalas. En del förmögenhet som stannar inom familjen kommer dock inte att beskattas. Den delen måste kompenseras genom öka på någon annan av statens inkomstkällor.

Jag har tidigare skrivit om arvsskatten för företagare.

Stängt för kommentarer.