I Finland understöder staten studier genom att betala studiestöd åt studenterna vid till exempel universiteten. Beloppet är dock så litet, att man antingen måste ty sig till studielån eller arbete vid sidan om studierna. Oftast antagligen bägge. Det som suger är, att staten i sin stora vishet beslutat om en maximigräns man får förtjäna varefter studiestödet dras in.
Jag kan i teorin förstå att man inte vill betala understöd till sådana som har höga inkomster. Problemet är att studiestödet är för litet för att leva på. Tilläggsinkomster är ett måste och då är man tvungen att arbeta. Arbetspraktik är dessutom bra. Förutom att man får lön får man arbetserfarenhet och man lär sig att omsätta den teoretiska kunskapen i praktiken. Universiteten kräver ofta praktik och delar ut studiepoäng för den.
Om man som ambitiös student råkar arbeta för mycket, går det illa. Studiestödet dras in. Om årsinkomsten stiger över 12.000 euro, så är det kört och studenten hamnar i en veritabel flitfälla. Den inkomsten kan inte ens kallas hög. Det är paradoxalt att samhället bestraffar flit. Då det dessutom är årsinkomsterna som räknas, kan man bestraffas för att ha haft ett bra sommararbete. Under sommarmånaderna studerar få.
Vi borde omedelbart höja på inkomstgränsen för studiestödet. Enligt löntagarnas forskningscentral kan man höja inkomstgränsen med 50 % utan märkbara negativa konsekvenser. Tvärtom skulle samhällets nettoinkomster öka med 5,9 miljoner euro per år.
Höjning av inkomstgränserna för studenter till minst 18.000 euro är en av de åtgärder vi skall genomföra efter riksdagsvalet.
Comments are closed.