|Min insändare i Hbl 6.3.2019|

Vi är många som är eniga om att vi måste minska på växthusgaserna för att motverka klimatförändringen. Både biltillverkarna och energi-industrin har kontinuerligt minskat på koldioxidutsläppen, dels på grund av den allmänna opinionen men kanske mest av allt för att det är mer lönande att ha en klimatsmart produktion. Lönsamheten består av två huvudelement: en premie producenten kan ta ut på en grönare produkt och samhällsstyrning, som gör det dyrare att ha stora utsläpp i produktionen. Den senare består av  handeln på utsläppsrätter och skatt på energin.

I Finland står energiskatterna för över 10 % av statens alla skatteintäkter på cirka 45 miljarder euro. Energiskatterna härstammar från trafikens bränsleskatter på bensin och diesel, skatter på bränslen för uppvärmning samt elskatten. Nästan ¾ av energiskatterna uppbärs av fossila bränslen. Det här är logiskt, eftersom staten vill att vi skall minska på användningen av dessa. Men vad händer då den här styrmekanismen faktiskt börjar inverka riktigt bra?

Redan idag har energi-industrin beslutat att man i långt kommer att sluta använda stenkol och minska på andra fossila bränslen i energiproduktionen inom de följande tio åren. Det här beror långt på att det inte finns ett allmänt godkännande av att ersätta de nuvarande kolkraftverken med nya och dels att den förnybara elproduktionen är så konkurrenskraftig att kraftproduktion med konventionella bränslen lönar sig allt sämre. Samtidigt pågår en aktiv diskussion om att öka mängden eldrivna bilar märkbart. Om drygt tio år skall 10 % av personbilarna, det vill säga 250.000, vara eldrivna enligt de mål regeringen ställt. Då energieffektiviteten ökar och även andra åtgärder kommer att minska på utsläppen, kommer det att ske en märkbar minskning i användningen av fossila bränslen i Finland. Ur statsfinansernas synvinkel kommer det alltså att uppstå en minskning av skatteintäkterna med flera miljarder euro.

Häromdagen presenterade Samlingspartiet sitt valprogram, var de aviserade en inkomstskattesänkning på en miljard euro. Det här är ett ambitiöst löfte, dock välkommet då vår inkomstskatt är bland de högsta i Europa. De har ämnat delfinansiera denna sänkning bland annat med att höja beskattningen på fossila bränslen för uppvärmning med 150 miljoner euro. Man gör alltså Finlands statsfinanser ännu mera beroende av användning av fossila bränslen. Samtidigt fördjupas dubbelstyrningen, i och med att handeln med utsläppsrätter är det huvudsakliga styrmedlet att motarbeta växthusgaserna.

En bra fråga är hur vi skall kompensera bortfallet av fossilskatterna. Att märkbart höja elskatten är inte ett hållbart alternativ, eftersom det skulle motarbeta den ekonomiska lönsamheten att skifta till elbilar. Att ytterligare höja de fossila skatterna är en hjälp endast på kort sikt eftersom utsläppen skall minskas snabbt. Det här betyder att vi måste få in nya skattekällor i miljardklassen om vi inte kan minska på utgifterna. För att vara förberedd på minskningen av fossila bränslen, måste vi under nästa valperiod komma till en lösning om hur vi skall finansiera en så stor del av statsbudgeten. Den här lösningen behövs inom de kommande tio åren.

Stängt för kommentarer.