|Min insändare i Hbl 13.9.2020|

Helsingforsregionens Trafik HRT kommer inom kort att ta ställning till hur man skall balansera nästa års inkomster och utgifter. Coronapandemin har minskat på biljettintäkterna med ungefär en tredjedel, cirka 120 M€ och det är mycket osäkert när och i vilken utsträckning resenärerna kommer tillbaka.

Som beslutsfattare står man bara inför dåliga alternativ: Att minska på kostnaderna betyder att dra in busslinjer. Det ökar ju inte på kollektivtrafikens popularitet. Ett ökat understöd av städerna betyder antingen sämre kommunala tjänster eller en höjning av kommunalskatten. Återstår höjning av biljettpriser, vilket leder till färre passagerare och eventuellt mera privatbilism. Gemensamt för samtliga åtgärder är att de är synnerligen impopulära bland HRT:s ägare, det vill säga innevånarna. Det enda som kunde återställa balansen är en snabb ökning av antalet resenärer till vad det var före krisen. Dessvärre ser det osannolikt ut just nu.

Finansministeriet kommer inom kort att börja beredningen av en lag som möjliggör vägavgifter. Regeringsprogrammet ser vägavgifterna som en möjlighet att begränsa (bil)trafiken i stadsregionerna. Själv är jag inte en stor vän av vägavgifterna, men min åsikt påverkar nog inte ministeriet i någondera riktningen. Lagstiftningsarbetet kan tänkas bli avklubbat i Riksdagen i slutet av valperioden 2023. Helsingforsregionen är troligen ett av de första områden där lagen tas i bruk, gissningsvis kring 2026. Om staten går in för att kräva vägavgifter av bilägarna, så är det mycket relevant vem som kommer att samla in dessa medel och vad de används till.

Eftersom HRT ansvarar för planeringen av regionens trafiksystem, skulle det te sig logiskt att HRT är den instans som samlar in vägavgifterna. Kollektivtrafikarrangören Ruter i Oslo täcker en del av sina operativa kostnader med vägtullar. En kanalisering av inkomsterna till staten skulle vara orättvis, eftersom staten årligen samlar in kring 1 190 M€ från trafiken i huvudstadsregionen men bara satsar 288 M€ (år 2018). Enligt en utredning som HRT låtit göra 2016, kunde nettoinkomsterna för vägavgifterna vara 165 M€/år. I det alternativet kostar det 1,60 € att köra in till stadskärnan i rusningstid.

Fortsättningsvis skeptisk till systemet, ter sig ändå följden logisk: Då biltrafiken i och med vägavgifter börjar kosta, är det tänkt att flera bilister kommer att gå över till kollektivtrafik. Genom att fördela nettoinkomsterna dels på sänkta biljettpriser i kollektivtrafiken och bättre linjeutbud, dels på lägre kommunandelar och dels på en förbättring av gatu- och lätt trafiknätet kan man onekligen se fördelar som inte kan uppnås om vägavgifterna försvinner in i statskassan.

De närmaste åren får visa om vi kommer att få vägavgifter i Finland. I det fallet att det blir verklighet, är det enda rätta alternativet för huvudstadsregionen, att intäkterna kommer regiontrafiken tillgodo. Dessvärre kommer dessa summor inte att hjälpa HRT under den pågående ekonomiska krisen. Men på sikt kunde man bygga upp en bättre kollektivtrafik i ett rymligare trafiknät.

Comments are closed.