En bra beskattning skall vara förutsägbar och rättvis. Den nuvarande arvsskatten är allt annat än det. För ett familjeföretag kan arvsskatten vara ödesdiger. Det samma gäller för jordbruk.
Ett familjeföretag råkar i medeltal ut för ägarens frånfälle ungefär vart 30:e år. Det betyder att skattebjörnen lägger in sin stora ram i företagets kassakista och utmäter en ansenlig mängd pengar som är bort från utvecklingen av bolaget. För i praktiken är det företaget som är tvunget att betala arvtagarens skatt genom till exempel utbetalning av dividender. Den nya ägaren är troligen tvungen att ta ett privat banklån för att kunna behålla bolaget i familjens ägo. Lånet amorteras sedan på fem eller tio år. Under den tiden har företaget små möjligheter att göra investeringar som tryggar dess konkurrenskraft i fortsättningen.
I vissa fall klarar kanske företaget inte av att betala så höga dividender som arvsskatten skulle framtvinga. Då är ägaren tvungen att sälja. Vid dylika tvångsförsäljningar är bolagets värde ofta lägre, så ägaren gör en sämre affär än vanligtvis.
Vi borde i Finland förändra beskattningen av arv enligt samma modell som tagits i bruk i Sverige. Skatten borde realiseras först då man sålt egendomen och har pengarna i handen. Det här skulle trygga det inhemska ägandet och främja företagens investeringsförmåga. Ett företag som investerar har ofta bättre förutsättningar att klara sig på marknaden och har möjlighet att anställa mer personal. Senareläggningen av arvsskatten på företag skulle vara gynnsam näringslivet.
Jag kommer i en skild blogg att diskutera arvsskatten på privatpersoner.
Comments are closed.